• Välkommen till Svenskt Rockarkiv »
• Samlingar »
• Månadens Artistporträtt »
• November 2008

Månadens artist november 2008: Rookiespecial

 

 Svenskt Rockarkiv fortsätter med traditionen att göra november månad till Rookiespecial-månaden. Under helgen den 24-25 oktober anordnades Rookiefestivalen för åttonde året. Festivalen presenterar 20 stycken nykomlingar på den svenska populärmusikscenen. Rockarkivet passade på att visa upp sina samlingar, ta kort och arkivera demo-skivor.

ARMAND MIRPOUR

 

 Armand Mirpour bildades i början på 2008, ur tre naiva demolåtar på MySpace, med talsång på både svenska och engelska. Två om döda donnor som återuppstår, en annan om en sorglig låt på repeat. Kort därefter kom de första låtarna, efter en bunt av fantastiska sessioner i historiks miljö, och Armand Mirpour hade ett nytt sound. Popfolk med studsande vokaler. Sånger om vilsna systrar, katter och elaka väktare dansar sig fram i charmanta texter. Ingen undkommer att nynna vidare långt efter att nålen har stannat.

 

BORIS & THE JELTSINS

  

Ur den övre medelklassen kom det tre pojkar som inte kunde acceptera sitt framtida öde. De bestämde sig för att med musiken som vapen, dödligt ärliga texter om främlingsfientlighet, kvinnomisshandel, vidriga arbetsförhållanden och den maktapparat som systemet har blivit ta upp kampen mot sin konservativa bakgrund.

 

THE CULTURE IN MEMORIAM

 

 När din bästa vän har rest på semester till ångestens inland, när du vaknar upp en söndag i september och den första snön har fallit alltför tidigt, när du inte vet var du ska börja reda upp ditt elände. DÅ slår du på The Culture In Memoriams skiva med sångare Viktor Håkansson i spetsen. Du kommer upptäcka att det finns nya bästa vänner, snön på den slitna asfalten kommer smälta och dunsta bort och du vet att nu, nu ler livet mot dig igen. Med stämsång i klass med Beach Boys bästa stunder, det vackraste blåset Phil Spector önskar han arrangerat och låtar hämtade direkt ifrån Kaliforniens kust når The Culture In Memoriam rakt in i hjärtat. Solen skiner starkt igen och du glömmer att vintern närmar sig!

 

DELACROIX

 

 Delacroix är ett band på sex medlemmar från Bollnäs som inte är rädda för att experimentera med musikskapandet. ?Vi är trötta på enfaldig och fabriksproducerad sås, musik är farligt?, säger de själva. Det är svårt att sätta en genre på deras musik, då de har en blandad kompott material. Pop varvat med rytmisk garage resulterar i någonting mycket originellt och uppseendeväckande.

  

HAJEN

 

 Med en röst lika klar och vacker som Lalehs och med finstämda pianoarrangemang lika ärliga som Regina Spektors tidiga år får Hajen ifrån Gagnef oss att falla för hennes fantastiska ballader.

 

ISAK STRAND

 

 Med sitt lugna reggaeinspirerade sound förflyttar han lyssnarnas tankar till en annan dimension och där kommer ni utan tvekan att trivas. Tillsammans med sin gitarr och kexkartellen berättar han rytmiska historier och förtrollar sin publik.

 

 KNIGHT MUSIC

 
Tyvärr så lyckades vi inte få med Knight Music på bild

"I'm never gonna work again" är en devis som vi alla har känt. Hur vi gör förnedrande uppgifter för minimilön och ens personliga stolthet jämnas med marken. Hur arbete bara gynnar chefen  och hans frus vinmiddagar med deras chefsbekanta. Knight Music berättar sanningen för oss i synthindränkta  pophits ifrån en annan galax. Stämsången blir balsam för själen när vi står i duschen och försöker tvätta bort självföraktet.

 

LET?S SAY WE DID

 

 Let?s Says We Dids gitarrdrivna pop, med sångaren Sebastian Fors i spetsen, låter som en roadtrip genom USA. Vi stannar till hos Springsteen och lyssnar på några av hans fastastiska historier, vi dricker kaffe hos Emmylou Harris och stompar en stund med Bob Dylan - allt medan blandbandet, skickat ifrån London, roterar i bilstereon. Andreas Mattson ropar ifrån baksätet att höja volymen när Clashs ?Death or Glory? sprakar ur högtalarna.

 

LIL? CAMILLE & THE RATTLETONES

 

 Med ståbas, gitarr och en fantastisk sångerska svänger Lil' Camille & The Rattletones loss med sin svängiga rockabilly direkt hämtad ifrån 50-talets USA. Elvis, Jerry Lee Lewis och Johnny Cash fladdrar förbi innanför ögonlocken mellan takterna och vi börjar röra på höfterna och snart så har vi full buggfest.

 

MOA

 

Man kan undra var hon kommer ifrån, om hon är mänsklig med den energin hon innehar. Med ett självförtroende som skulle kunna mätta två högstadieklasser. Först luras hon, en skör röst som klingar i öronen. Men som bara vänds upp och ner och tjejen får ur sig den mäktigaste sången man någonsin hört.

 

MONDE YEUX

 

 Efter att ha slagit stort på gatorna i Dublin, på diskoteken i Tokyo och caféerna i Paris siktar Monde Yeux nu på att erövra resten av världen med sin Balkaninspirerade och inte minst dansanta folkpop. Monde Yeux har jämförts med allt från Beirut till Cold War Kids och The Strokes, medan sångaren Jack Nystedt påstår att han mest är inspirerad Jaques Brel och guldtandade romer med dragspel.

 

MOVITS

 

 Många har försökt göra det, ytterst få har lyckats. Tanken är alltid god; att mixa hiphopens föregångare och förebilder, kusinerna jazz och swing, för att sedan lägga på rap. Luleågruppen Movits gör det. Och de gör det riktigt bra. Med låten ?Äppelknyckarjazz? tog man sig in på Trackslistan i somras, och hamnade till slut på en hedersvärd 13:e plats. På YouTube har hela 55 000 människor sett videon, och man spelas flitigt på P3. Stilen är av ett helt eget slag i Sverige. Med bland annat cello, trumpet, saxofon och dragspel blandat med en egen version av rap är det en unik och spännande mix av stilar och tidsåldrar som man absolut inte får missa.

 

NIKKYBENDS

 

 Har du någonsin undrat hur det skulle låta om Depeche Mode, Rage Against The Machine, Prodigy, Dennis Lyxzén och James Hetfield hamnade på förfest i en studio? Svaret är som Nikkybends. Trion bevisar vad vi alla innerst inne visste: Eskiltuna har mer att erbjuda i musikväg än några övervintrade indie-gubbar.

 

POOR FAVOUR

 

 Det börjar lugnt i foten, takten stampas försiktigt. Snart sprider sig känslan i rasande fart till resten av benet. Strax gungar höfterna våldsamt. Handen är snart i luften, eurofin vet inga gränser. Dans, dans, dans!!! Popinfluerad house, houseinfluerad pop. Kalla det vad du vill. Vem bryr sig? Ibland blir genrer helt obetydliga. Poor Favour får dig att vilja dansa, och tro oss; Du kommer känna det med.

 

PRETTY WHORES OF MANHATTAN

 

 Pretty Whores of Manhattan är precis vad de inte är. De är inga kaxiga tjejer i märkeskläder. De rappar inte om bad boys eller bitches och deras bilar rullar inte runt på Manhattan. Pretty Whores of Manhattan är en trio skånepågar med attityd ut i fingerspetsarna. Med sin energifyllda rock, som genomsyras av feta gitarriff, och Anton Collinders helt brillianta röst sveper de över Sverige som en löpeld och lämnar sina fans med skavsår och träningsverk. I juni beskrev Dagensskiva.com malmöbandet som ?Inte bara det bästa under juni, utan kanske hela 2008?.

 

RAM DI DAM

 

 Det göteborgska indiebandet Ram Di Dam är en energisk, grabbig kvintett som får kroppen att vilja dansa. De slog ihop sina påsar och startade sin resa på Schillerska gymnasiet i Vasastaden, Göteborg, men har nu spelningar landet över. Discobasen kommer nu ljuda över ?the smallest town on earth? men där lär det garanterat inte sluta, för detta är ett band att räkna med i framtiden. Ram Di Dam utstrålar en självsäkerhet på scenen som få band i den här storleken gör. Sången leds av Karl, som blivit jämfört med Howlin? Pelle vilket talar ganska mycket för sig själv.

 

SIDEWALK

 

 De hade lika gärna kunnat komma från Chicago och året hade kunnat vara 1995. Så bra låter de. Men Sidewalk kommer från Stockholm och året är 2008. Duon består av Pitz och DJ Lastword från Beatsurgeons, som tidigare har jobbat med storheter som Ison & Fille, Paragon och Organism 12. I Maj släpptes ep:n ?Takeoff? som mottogs med varma applåder av Sveriges underjordiska hiphopscen, där låtarna ?Season Of A Bitch? och ?Labor? har snurrat såväl på SVT som i SR Metropol. Sidewalk har ett sound som vi inte är direkt bortskämda med i Sverige; man samplar gamla Motownlåtar och har mörka, basfyllda refränger. Pitz har ett skönt, avslappnat flow, som påminner nästan läskigt mycket om Common. De kallar det själva för ?new?old school?, och det är precis vad det är. En återupplevelse och en uppfräschning av hiphopen, när den var som bäst. 

 

SKILLER

 

 När det gäller explosiv och träffsäker metal är Stockholmsbaserade uppstickarna Skiller en enkelbiljett till de tunga riffens förlovade land! Metalkvintetten från Täby bildades under en bastukväll 2002 och har under åren musikaliskt gått från ett rockigt sound till solid så kallad "Skillermetal". Soundet präglas av ett vansinnigt driv i varje riff och när sångaren David Sundbom sätter fart på stämbanden känns det i varje nervände. Bandet har delat scen med kända namn som Mustasch och Sonic Syndicate och klev förra hösten in i MTV Fuzz studion och röjde skjortan av Nikki Wicked och övrig studiopersonal.

  

STREET FIGHTING MAN

 

 Det monotona svänget i Street Fighting Mans "Raise it" har världen inte dansat till sen Stones introducerade oss till "Sympathy for the devil" för 40 år sedan. Äntligen får vi höra bluesstomps-rock'n'roll anno 2008. Återigen får vi det bevisat för oss att det svenska undret inte är en myt, inte heller en engångsföreteelse.

 

THE VANJAS

 

 Du står framför spegeln med pomada i händerna, en cigg i mungipan, bästa skinnjackan på och bootsen är putsade. De sista stråna i ditt fettiga hår ligger precis där de ska, peppen är på topp och dansbanan ligger strax för dina fötter. Du rusar ner till dina väntande vänner i chevan som står på gården. Gruset smattrar under bilen och dammet ligger som en rökridå över folkhemmet. Året skulle kunna vara 1958 och du är på väg till folkets park. Året är 2008 och du är på väg för att se The Vanjas.