• Välkommen till Svenskt Rockarkiv »
• Samlingar »
• Månadens Artistporträtt »
• maj 2006

Månadens artistporträtt maj 2006: Meshuggah

Ordet meshuggah betyder något i stil med "galen" på jiddish. Gruppen Meshuggah är känd för teknisk polyrytmisk stenhård metall, och bildades i Umeå år 1987. Vissa passager och detaljer i musiken är sanslöst intrikata och ekvilibristiskt framförda, men Meshuggah själva tonar ned "meckigheten" och hävdar att allt de gör går i bonnig 4/4-delstakt, om än i alternativa cykler och sekvenser. Hursomhelst nämns Meshuggah som influenser, förebilder & favoriter av otaliga andra band, såväl svenska som internationella.

Meshuggahs första livstecken var 4-spårsplattan Psykisk Testbild från 1989. Efter det sedvanliga inledningsstrulet konsolidiserades sättningen till att innefatta Jens Kidman (sång, gitarr), Fredrik Thordendahl (gitarr), Thomas Haake (trummor) och Peter Nordin (bas). Debuten, den tekniskt komplexa Contradictions Collapse släpptes på Nuclear Blast 1991.

Femspårs-EP:n None släpptes 1994, och innebar ett steg mot ett något rakare uttryck. Här började man använda 7-strängade Ibanez-gitarrer med en låg B-sträng. Jens hade släppt gitarren för att fokusera på sången, och Mårten Hagström rekryterats som andragitarrist.

Det nya kraftfulla soundet förfinades på 1995 års Destroy Erase Improve, av många ansedd som en milstolpe och klassiker, med dynamiska arrangemang och udda synkoperade taktarter.

Under den följande turnén tillsammans med Mary Beats Jane (vars sångare Peter Dolving numera återfinns i The Haunted och Bring The War Home) och amerikanska Machine Head fick basisten Peter Nordin hälsoproblem. Han slutade så småningom och ersattes av Gustaf Hjelm (ex-Charta 77).

Gitarrvirtuosen Fredrik Thordendahl gav 1997 ut soloprojektplattan Sol Niger Within (UAE) med bla. de världsberömda Mats Öberg och Morgan Ågren. Samma år flyttade Meshuggah till Stockholm för att vara närmare branschen, och släppte EP:n Sane, innehållande låten Sane plus några remixversioner av låten Future Breed Machine från Destroy Erase Improve.

1998 släpptes Chaosphere, som är mindre dynamisk, men kross-hård och fortsatt komplext rytmisk. Enligt Meshuggah själv är den deras spontana "punkplatta". År 2001 släpptes som ett livstecken Rare Trax som innehåller svåråtkomligt gammalt material. Basisten Gustaf hoppade av som gruppmedlem, men fortsatte som avlönad musiker.

Meshuggah har gjort ett flertal USA-turnéer med bland andra Tool och Slayer, och ingick i Ozzfest-spektaklet 2001.

Så släppte man Nothing år 2003. I sin strävan efter tyngsta möjliga sound använde Meshuggah nu specialbeställda 8-strängade svenskbyggda Nevborn-gitarrer, med en lägsta F-sträng, snudd på en oktav lägre än normal stämning. Låtarna var tunga och majestätiska, med skruvade grooves.

2004 avtäcktes I som består av en enda 21-minuterslåt. Ryktet gjorde gällande att det var ett sätt för Meshuggah att ta sig ur ett ofördelaktigt skivkontrakt. Dick Löfgren blev Meshuggahs nya basist.

Det mest aktuella släppet är 2005 års Catch 33, paradoxalt nog fortfarande på Nuclear Blast, varpå man använde Drumkit From Hell, Meshuggahs/Thomas eget trumsample-program. Catch 33 var grammisnominerad i kategorin hårdrock. Vi väntar med spänning på nästa platta!

Björnes personliga betraktelser: I programbladet för Hultsfredsfestivalen 1992 stod att läsa "Tänk er en blandning mellan fusionsjazz och Metallica - ungefär där har ni Meshuggah.". Detta fångade mitt intresse. Jag kom, jag såg & hörde, jag imponerades: Det var en unik kombination av energi, attityd, tekniskt kunnande och musikalisk komplexitet. Sen dess har jag sett dem sisådär åtta - tio gånger och aldrig blivit besviken, deras lägstanivå spöar det mesta. De kombinerar en rå rockslusk-attityd med överjordisk musikalisk kompetens, de parar stenhård brutalitet med ambitiösa arrangemang utan att vara uppnäst pretentiösa, och de har en erfarenhetsbaserad pondus utan like: De går upp på scenen och, tja, bestämmer. Sist, och faktisk viktigast: Trots att de undviker de mest normala klichébeatsen och -rytmerna får de till ett galet sväng, mitt i primtalssynkoperna. Totalt Meshuggigt!!!

Björne Lundquist, rockarkivarie.

Diskografi