Månadens artist juli 2011: Björn Afzelius

Björn Svante Afzelius, född 27 januari 1947 i Hakarp, Huskvarna, Jönköpings län, död 16 februari 1999 i Göteborg.

1970 bildade han tillsammans med Mikael Wiehe och Peter Clemmedson, Hoola Bandoola Band. Hans texter var ofta samhällskritiska och socialistiska. Både Afzelius och Wiehe hade ett stort politiskt och socialt engagemang, och spelade ofta på stödgalor och välgörenhetskonserter.

Bob Dylan, Silvio Rodríguez och Anne Linnet tillhör de kompositörer/textförfattare som fått svensk text/översättning av Afzelius, men de flesta av sina sånger skrev han både text och musik till. 1974 släppte han sitt första soloalbum, Vem är det som är rädd?. Han stannade emellertid kvar i Hoola Bandoola Band fram till 1976, då han inledde en solokarriär med skivan För kung och fosterland, vilken utgavs på skivbolaget Nacksving, och för övrigt fick lovord av Cornelis Vreeswijk. Omslagsbilden togs i hans barndomshem. På debutalbumet Vem är det som är rädd? ingick låten "Bläckfisken", som var Afzelius första egna låt. Den var "godkänd" av Mikael Wiehe, efter ett antal gångers ändringar, vilket gav drivkraft åt Afzelius eget låtskrivande. Under de följande 25 åren skulle han skriva drygt 150 låtar. Han har senare skämtsamt sagt till Wiehe: "Det är konstigt att vi har blivit så goda vänner, för jag tyckte så jävla illa om dig." Detta syftade på att Wiehe var den dominante i Hoola Bandoola Band.

Afzelius' relation till svenska journalister var kylig, men i både Norge och Danmark var recensionerna lysande, och han var i Danmark klassad som ett musikaliskt geni. Afzelius själv struntade i de svenska recensenterna, och menade att han nöjde sig med responsen från sin publik.

1987 gick Afzelius skivbolag, Transmission, i konkurs, och han ville då starta ett nytt eget. Han turnerade land och rike ensam med sin gitarr för att finansiera det nya bolaget, som fick namn efter hans döttrar Rebecca och Isabelle - Rebelle.

1993 gav han ut romanen En gång i Havanna, en personlig uppgörelse med det politiska systemet på Kuba, som enligt Afzelius, själv tidigare stor Kubavän, blivit en stalinistisk diktatur. 1996 återförenades Hoola Bandoola Band för en sommarturné. Man gjorde spelningar i bland annat Malmö, Landskrona och Göteborg. Även efter Afzelius död tre år senare återförenades bandet och gjorde ett par spelningar. Afzelius var ÖIS-supporter. Bland annat skrev han avsnittet Att hålla på ÖIS är en fråga om livsfilosofi i boken Från A till ÖIS som utkom 1987.

Sommaren 1997 spelade Björn Afzelius' akustiska trio Afzelius, Bygren & Råstam några kvällar på Slussens pensionat i Bohuslän. Han hade då smärtor i halsen. Hösten 1997 upptäckte läkarna inte bara en tumör där utan även lungcancer. Någon månad senare släppte Afzelius sin cd Tankar vid 50. I journalistkretsar ryktades om att han var dödssjuk. Björn Afzelius ville inte att tidningarna skulle skriva om sjukdomen men eftersom hans cd kommit ut ville han ge intervjuer. Men han förnekade att han var sjuk. Under hösten 1997 åkte Björn Azelius till sin vän Mikael Wiehe och berättade om lungcancern. Denne skrev därefter låten "Den jag kunde va", som Afzelius sedan bad Wiehe att spela på hans begravning, vilket även skedde.

Afzelius avled i lungcancer den 16 februari 1999 på Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg. Vid sin död var han den svensksjungande artist som sålt flest skivor genom alla tider. Han är begravd på Västra kyrkogården i Göteborg.