Månadens artist december 2008: Nationalteatern

  Det hela började med en lyckad uppsättning av en Latinamerikapjäs på Lilla Teatern i Lund framförd av gruppen Gorillateatern. Men teatergruppen som stod bakom pjäsen var väldigt stor och splittrades efter pjäsen. Den ena gruppen fortsatte att kalla sig Gorillateatern och den andra kom att kalla sig Nationalteatern och i den medverkade Anders Melander. Anders hade tidigare spelat i Malmöbandet Bread och var därmed den enda i gruppen som kunde spela något instrument.

De fick inget stöd av de kommunala myndigheterna i Malmö så gruppen tog sikte mot Göteborg och hamnade sommaren 1970 på Backa fritidsgård. De valde namnet Nationalteatern för att de tyckte att det saknas en officiell riksteater. De fick ett gott samarbete med kommunen och de hade många föreställningar. 1971 hade de över 100 personer per föreställning och ca 200 föreställningar per år. Det var dyrt att annonsera i tidningarna om deras uppträdanden så de hade ett eget litet tryckeri där de gjorde affischer och de fick ofta knacka dörr för att få folk att komma. Tidningarna var inte alltid så intresserade av deras politiska pjäser men radio och tv gillade deras barnpjäser och tog gärna upp dem.

 Ulf Dageby flyttade till Göteborg ungefär samtidigt som teatergruppen Nationalteatern. Han försörjde sig till at börja med som krogtrubadur och började besöka Nationalteaterns föreställning. Framåt slutet av 1970 bestämde gruppen att Dageby skulle få vara med i teatern och efter ännu ett tag blev han en fast medlem.

 Ungdomarna älskade pjäserna. Men med tiden blev de hårdare och mer politiska vilket de kommunpolitiker som beställde pjäserna inte gillade. 1972 hörde Skivbolaget MNW av sig till Nationalteatern och ville att de skulle spela in en platta. De tyckte att Nationalteatern var "musikpolitiskt intressanta" och borde göras "tillgängliga för den stora publiken". Därefter spelade de in skivan "Ta det som ett löfte.. ta det inte som ett hot" vilken innehöll låtar från deras uppsättningar genom åren. Skivan gick tyvärr ganska ouppmärksammat förbi trots att den innehöll låtar som ? Ut i kylan? och ?Sveriges styvbarn?.

 Gruppen hade alltid minst 2 projekt på gång parallellt och delade därför upp sig i mindre grupper där Ulf Dageby stod för musiken i den ena gruppen och Anders Melander i den andra. Gemensamt för Nationalteaterns musik var humor, ordvitsar, uppkäftighet och en allmänt anarkistisk inställning mot överheter. Detta gjorde att många uppfattade dem som knäppa kommunister medan kommunister ofta uppfattade dem som oseriösa knäppgökar. Strax efter deras skivsläpp gjorde de låten Speedy Gonzales som behandlade narkotikaproblem ur den missbrukandes synvinkel. Låttexten har ofta misstolkats som narkotikapropaganda men då den egentligen är en del av en pjäs får den där en helt annan mening.

 1974 spelades klassikern ?Livet är en fest? in. Låtarna var även denna gång hämtade från deras tidigare pjäser men denna gång blev det en renodlad rockskiva som nådde ungdomarna. Efter att skivan spelats in tog Anders Melander pappaledigt och lämnade gruppen. Senare börja han jobba för Sveriges television där han bland annat gjorde musiken till tv-serien ?Glappet?. Gruppen samarbetade ofta med andra grupper såsom Narren och Nynningen. I Nynningen spelade Totta Näslund sedan ett tag tillbaks och han fick allteftersom fylla igen den plats Anders Melander hade lämnat. Grupperna Nynningen och Nationalteatern som var länkade via Totta Näslund gjorde föreställningen ?Vi kommer att leva igen? tillsammans. Föreställningen som även gavs ut på skiva handlar om USA:s 200-års firande. 1977 startades musikrörelsens mest ambitiösa projekt på Nationalteaterns initiativ som behandlar den svenska arbetarrörelsens historia.

 1977 släpptes "Barn av vår tid" som slog stort i Sverige. Skivan var något kallare och allvarligare än ?livet är en fest? skivan och låten ?Barn av vår tid? var det nog ingen uppväxt på sjuttiotalet som kunde missa. Samma år bildades hobbybandet "Nynningens och Nationalteaterns Fritidsorkester" som senare kom att bli ?Totta's Bluesband?. Bandet hade givetvis Totta som frontman men någon rockorkester var det då inte. Totta hade sökt sig tillbaks till sina bluesrötter och bandet har ett helt annat sound än Nationalteatern.

 Teatergruppen Nationalteatern hade 1980 växt så ofantligt att den var helt uppdelad i två gruppen, en teatergrupp samt musikgruppen ?Nationalteaterns Rockorkester?. Musikergänget turnerade landet runt som Rockorkestern, där det uteslutande spelade musik och ingen teater. Efter ett och ett halvt års turnerande tyckte rockorkestern att det var nog. 1982 lämnade Ulf Dageby bandet för att satsa på en solokarriär och Totta Näslund satsade allt på sitt Bluesband. Teatergruppen fortsatte utan Ulf och Totta att göra mestadels barnteater. De gjorde en del lyckade pjäser som "Det lilla Odjuret" och "Peter Pan" där den sistnämnda vann en Grammis för bästa barnproduktion 1987. Teatergruppen nationalteatern tvingades att lägga ner 1994 eftersom myndigheterna då sänkte deras bidrag. Rockorkestern Nationalteatern återbildades 1991 för att för att gör en bejublad sommarturné. De fortsatte därefter att uppstå med jämna mellanrum under 1990-talet och idag är mellanrummen så pass jämna att vi nästan har fått vår Nationalteater tillbaka.

 Sedan Totta dog Den 19 Juni 2005 har flera sångare tagit över. Först var det Palle Olofsson nu är det Mattias Hellberg.

 Medlemmarna är anno 2006

 Ulf Dageby - sång & gitarr

 Mattias Hellberg - sång

 Håkan Nyberg - trummor

 Håkan Svensson - gitarr

 Nikke Ström - bas