• Välkommen till Svenskt Rockarkiv »
• Samlingar »
• Månadens Artistporträtt »
• april 2006

Månadens artistporträtt april 2006: Joakim Thåström

Sven Joakim Thåström, född 20 mars 1957

Växte upp i Bandhagen i Stockholm men flyttade till Rågsved under sina tonår. Var med i punkbandet Helt Sonika från början och hängde mycket med Lennart Eriksson (eller Fjodor som han kallades) som också bodde i Rågsved. De bildade tillsammans med Gunnar Ljungstedt ("Gurra") ett band som hette The Haters. The Haters bytte dock redan efter en vecka namn till Ebba Grön, som härstammar från en poliskod med anknytning till den sk. Operation Leo, där den tyske terroristen Norbert Kröcher planerade att kidnappa dåvarande invandrarministern Anna-Greta Leijon. "Ebba röd" var polisens kod för den operation som gick ut på att gripa Kröcher. Då gripandet var fullbordat ropades "ebba grön" ut i radion.

Mellan 1977 och 1983 var Thåström eller Pimme som han kallades sångare och gitarrist i punkbandet Ebba Grön. Bandet blev ett av den svenska punkens främsta band. Under åren de spelade och blev mer kända så lämnade de punken bakom sig och blev mer "mogna" i sin musik. Så när 80-talet kom och punken var på väg att dö bildade alla i Ebba förutom Fjodor ett nytt band vid sidan om, det bandet hette Rymdimperiet. När sen Ebba skickade det berömda avskedsbrevet den 21 februari 1983 till TT bestämde de sig för att utveckla Rymdimperiet.

Rymdimperiet bytte efter tre singlar namn till Imperiet och blev genast populära. Men Imperiets tid var skakig, inte minst för Thåström som fick se folk hoppa av och hoppa in i bandet. Den 11 september 1988 på Ritz i Stockholm spelade Imperiet sin sista spelning i Sverige. Man märkte att Imperiets tid var över, t-shirts med orden Skönt att ni lägger av och Rock n' roll e död delades ut på den konserten bland annat.¨

Året efter Imperiets fall så släppte Thåström sin första soloplatta, plattan hette kort och gott Thåström och blev hyfsat stor. Därefter släppte han Xplodera mig 2000 på egen hand. Solokarriären höll på tills 1992 då han beslöt sig för att flytta till Nederländerna och Amsterdam för att pröva något nytt och låta musiken gå i en ny riktning med ett nytt band. Det bandet skulle skilja sig både från Ebba Grön och Imperiet rent musikaliskt. Detta band skulle spela elektronisk industrimetal. Det blev tre skivor med Peace, Love and Pitbulls, och även en del spelningar, mestadels i Sverige. Fick dock aldrig något riktigt genombrott.

När Peace, Love and Pitbulls splittrades 1997 så tog Thåström upp sin solokarriär igen. Det blev väldigt uppmärksammat i media att Thåström nu sjöng på svenska igen. Albumet som släpptes hette Det är ni som e dom konstiga det är jag som e normal och med den i bagaget drog han ut på turné. Några år senare släppte han ett nytt album. Det viskades länge om att det skulle döpas till Kaospassageraren, men när det väl släpptes fick det istället heta Mannen som blev en gris. Efter att albumet blivit släppt åkte Thåström återigen ut på turné där han var en del av turnépaketet Kalas 2002. Efter turnén släpptes också en live-skiva, Thåström på röda sten. Hösten 2005 släppte han då också en ny skiva som visade en akustisk och mer avskalad Thåström. Skivan hette Skebokvarnsvägen 209 och blev snabbt en stor succé, och även förstasingeln Fanfanfan möttes av mycket god kritik.

Diskografi